h1

Åldersnoja

09 april 2018

I ett provrum och/eller när man sitter hos frissan, då känner  man inte igen sig. Hemma i spegeln syns konstigt nog inte de där fina skrattrynkorna mm. Där ser man riktigt bra ut hahaha, men så är det. När man sedan provar kläder, får man noja! är det så här jag ser ut? Fast vadå?  Det kan man väl strunta i. Man är den man är!

Det är samma med åldern, att säga sin ålder, att förstå sin ålder. Man pratar med folk och så säger man: jaha det gjorde jag också när jag var ex 25 år. I nästa andetag tänker man: men oj det är över 45 år sedan! Hjälp, är jag så gammal.

När man är i ett sällskap med medelålders personer, själv fyllt 70+, då är man lika gammal som de är. Eller om man är på en konsert med musik som får en att spritta igång. Då är man, tycker man , väldigt ung. Man liksom anpassar sig.

Man är i ett glatt sällskap så säger någon: Men hur många år är du? Svarar: jag är över 70 år. OPS, vad det lät gammalt. Men det är ju så det är. Att ha en ålder på pappret och ha flera olika i huvudet är nog ganska vanligt.  Eller?

Sen har vi de som fixar läppar, näsor, bröst ja allt som går att fixa. De har inga rynkor, inget gäddhäng. Men egentligen ändrar det inte åldern, bara utseendet. För visst är det så, tycker jag, att en äldre person som fått rynkor mer eller mindre är väldigt vackra. Som man sa förr: Allt blir vackrare på ålderns höst!  Naturligt vackra!

Annonser
h1

Kråka attackerar vråk

22 februari 2018

Ja det låter lite konstigt kanske. Idag, en härlig vinterdag, lite lite snö kvar, -5 grader, vindstilla och sol. Som gjort för en skön promenad ner till havet. Slutet på februari. Lärkan brukar komma tidigt hit ut på udden, inte långt efter kommer ofta Tofsviporna. Men ännu inga lärkor.

Men börjar fundera om jag ser fel. Framför mig i buskarna är det en flock starar! Är det inte lite väl tidigt. Ser jag fel? Men de låter som starar, flyger som starar. Beter sig som starar. Så det är nog rätt! Stackars dem. Alldeles för tidigt komma hit.

Strax efter hör jag ovanför mig nåt på gång. En kråka attackerar en troligen ormvråk. Ormvråken snirklar sig hit och dit för att komma undan. Men kråkan är efter, till sist får den nog nästan tag i ormvråkens stjärtfjädrar. Men till slut får ormvråken nog och ger sig lite snabbare av. Kråkan lägger av.

En rätt härlig och skön promenad i solen med lite små roliga händelser. Får fortsätta lyssna efter första lärkan.

 

h1

Facebook tar över Bloggen

22 februari 2018

Har upptäckt en sak! Jag älskar skriva, älskar att fota, älskar lägga ut foton dvs jag borde jobbat med det 🙂 Men nu är det så, tidigare skrev jag i Bloggen om allt och inget. Det kunde handla om allt möjligt alltså. Det var ett tidsfördriv som jag tyckte om.

Men så kom Facebook och än mer Facebook och ännu mera Facebook. Alltså inte tid skriva i bloggen. Fast det är ju där jag egentligen vill skriva. Så nu skall det bli bättring.

Men så är det ju så, att är man pensionär har man att göra. Jag har tillsammans med min man, villa med trädgård, gräs som skall klippas en damm med fiskar att sköta,  två hundar, mor och dotter.  Har en kennel Pick Me Up,  föder  upp Cavalier King Charles Spaniel. Jag har hittills haft  två valpkullar. Planerar en valpkull i april -18.

Eget företag TravelBase vår resebyrå med resor till Vietnam i första hand,  vuxna barn och barnbarn och övrig släkt och vänner, före detta kollegor osv Min man jobbar mycket, så det är en hel del jag fixar

Tycker om jobba med trädgården, utöka den och ändra, planera/plantera växter mm. Gillar även  tapetsera om och måla inomhus. Gå på hundkurser och hundutställningar.

Sen är besök på Liseberg dessutom extra roligt med barnbarnen, åka de olika attraktionerna och få känna sig som barn på nytt. Ett måste – Sockervadd!

Ja då är tiden knapp som pensionär. Så Facebook tog över och Bloggen fick stå åt sidan. Men som sagt nu blir det ändring. Facebook tar för mycket tid. Tid som man kan använda lite mer kreativt.

 

h1

Gör om mig!

22 februari 2018

Ja det var just vad det blev den 11 januari 2018. Jag får mina infall ibland och i oktober när jag såg mig själv i spegeln tänkte jag: men vad jag ser ut, som ett spöke eller häxa. Nu måste jag göra nåt. Håret bara växer o växer – men INGEN frisyr. Alltså skrev jag till SVT.

Döm om min förvåning när de ringer före julafton och säger at jag är antagen och skall vara i Umeå den 11 januari. Men har jag anmält mig så har jag.

10 januari flyger min man och jag via Stockholm till Umeå, björkarnas stad. Nu var det ju inte sommar. Men björkarna stod frostade mot klarblå himmel och gnistrande snö. Så vackert! Vårt första besök så lång norrut. Vi checkade in på Elite Hotell Mimer  Fick ett jättetrevligt rum. Miljön i den gamla skolan var väldigt fin. Vi gick ut i norrländska kylan innan vi åt en god kvällens meny på hotellet.

Det lilla ”paketet” är min necessär som jag fick checka in eftersom den innehöll en massa jag fått slängt annars. Den kom fram – rent under 🙂  🙂

Klockan nio blev jag hämtad till förberedelserna inför direktsändning i TV 18.45. Det var spännande och lite overkligt. Jag blev intervjuad, filmad, Hedvig Andér hade stort urval av kläder som jag fick prova.. Fick en väldigt god lunch, indisk gryta innan Jim Pirad tog sig an mitt hår.

Var en rätt behaglig känsla bara sitta där och få håret borstat, kammat, klippt, färgat, tvättat mm. Jag såg ingenting. Kände bara – det blir kort!!!

Dags för repetition, kändes ganska avslappnande och skön miljö. Alla vänliga, pratade och stämningen var fin. Tyckte det kändes: är det inte värre?

Sminkning, En härlig känsla det med, någon annan sminkar dig och gör dig fin. Håret i ordning och det närmar sig sändningen. Iklädd min stora svarta omlottkofta som hölls ihop av en minimal säkerhetsnål satte jag mig tillrätta.

Sändning, en sänder ena kameran, en den andra, eller tredje! Det lyser en röd lampa. Skall jag titta på den kameran eller inte låtsas om den. Skall jag titta på nästa kamera när det skiftar? Inte lätt att veta. Så säger Jim: ja så har jag lagt lite rosa färg i håret. Känner min blick far upp! Rosa hår???? Hedvig pratar om kläderna och det blir dags för mig gå att byta om till det Hedvig har valt ut.

Det blev kappan med de lite ”korta” byxorna, ny stil för mig. Men satt snygg på. Får min signal och går in på scen fram till spegeln. Så vänder de på den! Då tänker jag på vad grannen sa: Gör inte som alla andra, ta upp handen till håret, ÅH! Just det tänker jag. Men jag sa jag skulle höja handen till: Skål! För de skulle ta en snaps. ‘Nästa tanke: Ser inte klokt ut om jag höjer handen, gest ”Skål”. Där kom jag av mig. Gjorde ingenting! Förvirrad tänker jag: Annorlunda! Jag ser annorlunda ut i håret. Men oh så fint det blev. Känner att det är jag!

Programmet, sändningen är slut, jag har fått en vacker  bukett blommor. Ser min man prata med en kameraman. Kul han har varit i kontrollrummet hela tiden.

Så här såg det ut: Gör om mig – Monica!

Jag går och byter om. Behåller de kläderna jag hade i sändningen. Vi delar taxi med Jim och Hedvig till hotellet. På rummet känner jag hur trött jag är. Vilken dag jag haft. Sätter mig vid datorn, kollar SVTPlay – Hur var jag, fixade jag det, bra eller inte? Min man har köpt en flaska bubbel, åh det är jag värd. Sedan går vi ner och äter på hotellets restaurang, tar en öl o äter renkött  Väldigt gott.

Dagen efter, en promenad genom Umeå. En vacker stad, stort shopping område. Det är snö och det är kallt 10-15 grader minus. Tar en kaffe i foajén på  hotellet innan dags åka hem igen.

En fantastisk dag och en underbar lillsemester i Umeå!

h1

Tillbakablick

17 februari 2018

Mellan mina två sista inlägg har det gått ett antal månader utan jag fått skrivit ett enda ord. Ganska dåligt av en som har skrivklåda. Försöker göra en tillbakablick.

Fortsatte med gå på Ringträning med Stella varje torsdag. När vi kom fram mot varmare kvällar så höll vi till vid Ankaret i Varberg. Dvs utomhus, väldigt skönt, nära havet och naturen. Stacy var hyfsat duktig när hon ville och om det inte var några kajor eller annat som störde henne i närheten

När det gäller hundar var vi på en del hundutställningar efter Malmö i mars var vi på den obligatoriska utställningen i Tjolöholm. Vi var i Backamo, Borås, Tvååker, Gotland och Växjö. Det är roligt komma ut på utställningar, social träning för hundarna samt även socialt för mig.

 

Utöver hundutställningar var vi i början på mars i Stockholm på min kusin Kerstins 70 årsdag. Om detta har jag redan skrivit –  En fantastisk kväll. Minnen och åter minnen. Vi förevigade det hela med en gruppbild.

Våren var seg, kylig, bin och andra flygfän var sena, så äppelträden blommade och det blev dåligt med frukt, Plommonträdet däremot hade plommon så nästan grenarna släpade i marken.

Vi fick ordning på vår altan och grillplats intill paviljongen. Där tillbringade vi mycket tid. På midsommarafton regnade det och vi satt i paviljongen och njöt. Det var ingen direkt sol- strålande sommar. Men rätt behagligt ändå.

I augusti var vi på Gotland,  hundutställning. Men även lillsemester. Hade hyrt en lägenhet strax utanför Östra Porten. Bilade runt hela ön och försökte se så mycket som möjligt. Njöt av god mat och dryck på någon av de fina restaurangerna varje kväll.

Hösten kom och med den regn och rusk. Vi köpte en villavagn som placerades på tomten i Kungsäter. Skall byggas om och bli som en liten stuga för oss. Tar lite tid bygga om den. mer än vi tänkt oss eftersom det fanns en vattenskada vi inte sett.

Vid ett besök där då jag var i skogen med hundarna, råkade vi på ett vildsvin. Vi gick snabbt och tyst hem kan jag lova.

I november var det dags för en gruppresa till Bai Bang, Vietnam för att fira 35 års jubileum sedan Vietnameserna tog över fabriken från Svenskarna. Men mer därom senare. Eller i min Vietnam-blogg.

 

h1

Fars dag

12 november 2017

Städade en stor låda från chiffongen när jag fann, öppnade kuvert. Började läsa och snabbt insåg jag det var min pappas brev och kopior på mina.

Breven var från 2000 och några år framåt.  Det kändes som otrevliga stick i kropp o hjärta.

Han var inte snäll. Jag hade försökt glömma bort det, men så var det inte.

Han kritiserade mig, la luren i örat på mig, skulle polisanmäla mig för stt lämnat barnen ensamma (14 o 16 år) men med bra grannar, mormor o storebror i närheten. Detta skrev han som lämnade mig 6 år gammal med min lillebror knappt 1 år. Skrivit telefon-nummer o lagt vid telefonen. Han ville ta faderskapstest, osv osv.

Jag minns jag grät inte när han gick bort 92 år gammal. Jag vet jag skötte allt för och om honom på i många år, kanske 10 och mer.

h1

Våldet kommer närmare

09 april 2017

I fredags 7 april hände det vi inte ville skulle hända. Men som man nog ändå trodde skulle hända en dag.

En man stjäl en lastbil och kör rakt in på Drottninggatan i mycket hög hastighet. Han kör så han kan träffar så många gående som möjligt. Han kör rakt in i ett skyltfönster på Åhléns. Sen försvinner han.

Lämnar ett kaos efter sig. Skadade och döda människor, barn vuxna, en  hund,  blod överallt. Chockade människor som sökt skydd i närliggande affärer. Terrorn slagit till i Stockholm.

Fruktansvärda bilder når oss. Räddningstjänst, Polis, ambulans och brandkår var mycket snabbt på plats. Människorna hjälpte varandra.

Snabbt och effektivt fick polisen tag i mannen som stulit och kört lastbilen. Stort pådrag efter eventuella medhjälpare, gjorde att ytterligare en man tagits in.

Polisen har gjort ett enastående arbete! Liksom många människor som gav första hjälpen, som tröstade chockade. Hela Stockholm ställde upp på alla sätt. Tunnelbana, bussar allt stängdes av.

Nu har det gått 2 dagar. Folk vallfärdar till olycksplatsen.  Ett enormt hav av blommor och ljus finns där. Idag var det en tyst minut klockan 14.53. 2 dygn efter attacken. Flera tusen människor hade kommit till Sergels Torg  för en stor träff. Ett Kärleksfullt möte!

20170409_143159