Vägskäl

Det händer att vi ställs inför vägskäl. Vilken väg skall jag ta? Den som ser så fin ut med vacker natur, ängar, hagar, skog och sjöar där vägen slingrar sig fint fram, behaglig att vandra på. Eller den som ser snårig ut och med backar både upp och ner,med branter som ser ouppnåliga ut och med risk för att falla. Ibland kan det hända, att det som ser fint ut, är det valet som kan vara sämst. En vacker väg som kanske lockar dig till fördärvet. Men hur skall man veta? Ja, inte innan man prövat. Vilket kan kosta!

Tre vägval, inget har varit lätt. Alla tre har lett till något. Ibland måste valet växa fram, man kan inte bara tro, att det är att gå, så blir det bra. För då blir det fel. Ett val måste vara motiverat och genomtänkt. Jag tror mina vägval lett att till jag är den jag är idag. Alla goda ting är tre, alltså har jag gjort mitt sista val.

Kryptiskt kanske, men inte så knepigt som du tror!

Sammanfattningsvis – Var inte rädd för att göra ett vägval, även om det ser svårt ut! Det blir till vad du gör det!

Ny resa på gång – Thailand!

Det är något av det bästa som finns att resa. Vi reser mycket, i första hand har det blivit Vietnam eftersom vi säljer resor där,TravelBase. Vi åker dit för att titta på hotell, matställen, stränder, utflyktsmål mm. Vi har ju även rest en del till Mongoliet och Kina av samma anledningen. Till Grekland har vi rest mycket också, senaste året för att koppla av, men för att jobba intensivt med företaget i lugn och ro, i kombination med sol och bad.

I år blir det Thailand. Vi har köpt flygbiljetterna redan. Sedan får vi se var vi hamnar. Vissa delar är väl klara i tanken, men…..! Vi kombinerar det även i höst med arbete och möte med branchfolk i Thailand. Kanske en kort tur till Saigon. Men mycket sol och bad i kombination med arbete.

Jag önskar, jag drömmer om att ha obegränsat med tid och kanske inte obegränsat med pengar men i alla fall – ha råd att resa. Min dröm är att kunna resa i princip ett par månader om året. Jag drömmer om att resa jorden runt med ryggsäck och besöka platser som Macho Pincho,  Niagarafallet, Afrika, Victoriafallen, Nordkap, Bhutan, ja, det finns så otroligt många platser att se och uppleva. Äventyret lockar alltid. OM bara tid och pengar räckt till. Men – den som lever får se!

Melodifestivalen alltså

Melodifestivalen eller schlagerfestival, skall det inte vara underhållning, musik o sång? Årets melodifestival har utmärkt sig genom annorlunda musik. vi har Sean Banan, Thomas Flink, Björn Ranelid mfl. Inget ont om dem eller deras musik. Fast personligen tycker jag kanske inte melodifestivalen är rätt plats. Även om jag tycker deras låtar är bra!

Demensboende – tack för de finns!

Har just besökt min 91åriga pappa. Han bor sedan snart sex år på Norlandia Cares Demensboende. Han trivs bra, lite ensam. Trots att där alltid finns folk, både personal och andra. Han lever i en värld där tiden lika gärna kan vara idag som en dag för 60 år sedan. Han känner igen mig, och vet vem jag är. Han kan likväl undra om jag skall skaffa barn (i min ålder?), Han hänger med i diskussioner, men återkommer till ämnet, så diskussionen börjar om igen. Som om den aldrig varit. Han funderar på vad han skall jobb med i framtiden. Vart han skall flytta i så fall. Funderar ibland på att lära sig engelska, så han kan resa mer.

Det är märkligt, min smarta och duktiga pappa, är nu helt förändrad. Jag är så tacksam för att det finns demensboende. Vad skulle man gjort annars? Hur skulle han klarat sig då? Det hade inte alls gått!

Estelle – en prinsessa är född!

Jag tillhör dem som tycker det var jätteroligt att vi fick en liten prinsessa. Att vårt kungahus lever vidare. Vi har ett gammalt kungahus som jag tycker vi skall behålla. Jag håller gärna på traditioner och i det innefattar jag även vårt kungahus. Med risk för att sticka ut hakan så tycker jag det här var roligt, inte bara för mig utan för Sverige.

Diskussionerna går höga om vår lilla prinsessan namn. Jag tycker föräldrarna gjorde rätt som valde själva. Diskussionerna går höga om kungahusets vara och icke vara. Liksom om att födas till kronprinsessa, arvtagare till kronan en gång i tiden. Somliga tycker inte man kan ärva titlar och att barnen själva skall få välja.

Men överallt i hela världen födds det barn. Av fattiga och rika, bönder och fiskare, missbrukare och studerande, i I-länder och U-länder. Tidigare var det alltid äldsta sonen som skulle ta över jordbruket efter sina föräldrar. En fiskares son fick ta över efter fiskaren. En risbondes son får ta över efter honom. Många barn föds och måste ta över föräldrarnas arbete, företag etc. Barnet kan inte välja sina föräldrar någonsin! De formas till att bli den de blir genom sina föräldrar och miljöde växer upp i, mm. Så jag förstår inte skillnaden i detta fallet, en prinsessa som tar över kronan efter sin far, hennes dotter tar över efter sin mor.

Vår prinsessa Estelle har dessutom fördelen att ha en kungling mamma och en ”vanlig” pappa. Hon får ta del av båda världarna. Detta kan göra henne till en bra kronprinsessa och drottning i framtiden – som vi inte vet något om!

Skottårsdagen 29 februari 2012 – våren i antågande

Skottårsdagen, den dagen då kvinnor/flickor ”får” fria till sina älskade. Kommentar till min man vid frukostbordet: hade vi inte varit gifta hade jag friat idag!

I morgon är det första mars. Snön har försvunnit. På vissa platser ligger isiga gamla ”snöblock” kvar. Det är dimma varje dag. Havet kyler och marken blir varm – dimma. En äldre fiskare sa för många år sedan till mig: När det har rykt från åkrar och mark fyra gånger – då är våren här.

I går hörde jag en avlägsen lärka, det kändes skönt. Mitt dystra vinterhumör lystes upp och den tråkiga nedåtgående spiralen vände uppåt. Det blir en vår även i år. Snödropparna blommar, jag köpte violer och satte i krukan på trappan.

Efter en period som konvalecent känner jag att livsandarna återvänder. Härliga känsla! Tarmoperationen tog en hel del på både krafter och humör. Men nu vänder det också.

Härliga promenader med James till ackompanjang av alla fåglar som drillar i varje buske och träd. På altanen i syd/väst läge och lä har vi redan intagit några lunchmåltider och kaffe. T o m en sovstund på soffan med en skön filt. James är lycklig kunna springa i trädgården, hämtande sin pinne som han får oss att kasta. Trots att han borde ta det lugnt. Men lite roligt måste han få ha – trots sina 12 år i februari.

Detta bildspel kräver JavaScript.

Ögonblick man minns

Det finns så mycket som inverkat och påverkat i livet och gjort att man är den man är idag.
Det finns tusentals ögonblick som ibland flashar till. Någon säger nåt, en person ringer, en ny händelse som gör att en gammal händelse poppar upp.
Som nu ett samtal från ena sonen. Plötsligt ser jag en liten grön bungalow. Uppe i bergen, vid molnen i Tam Dao, Vietnam. Jag och väninnan sitter och slappar efter frukosten, solen värmer. Då jag säger: jag är med barn. Va, säger hon. Jag som inte trodde jag kunde få fler barn. Bara känner det så. Gått över tiden säger ni. Ja, ca två timmar – jag är punktlig. Ett par timmar senare är jag säker.

Besök på Medical, nej säger sköterskan. Jo, säger jag. Ett besök någon vecka senare. Ja, säger sköterskan, jag vände stickan fel första gången. Oj, konstiga känslor far genom kroppen. Jag ÄR med barn. I min ålder och jag som inte trodde jag skulle få fler barn.

Ögonblicket den morgonen då känslan for genom mig, minns jag än. En hissnande känsla somv ar sann. Det är mer än 27 år sedan.

Divertiklar, en plåga mindre-kanske

Mitt ärr efter operationen läcker riktigt bra tycker de, dvs läkare osv som tittat på det. Känns bra. Men än har jag lite svårt för att röra mig som vanligt. Det är ju sytt innanför också. Men skönt att såret läcker så snabbt. Otroligt vad kroppen kan fixa till det.

Idag har jag läst ut sista delen av Grottbjörnens folk, faktiskt vilat lite, det var behövligt. Men snart är det mat och fika med årets första fastlagsbulle/semla.

Mötte Jack the Ripper i en tarmoperation

Nu är det gjort. Jag har legat på operationsbordet några timmar. Nytt fint  operationsrum, underbar narkospersonal, bedövade precis det de behövde, dvs från låren till bröstet. Hur bär de sig åt? Uppvaknandet gick bra, ja bra o bra. Man mår inte så där, inget vidare pigg, kan inte tala p gr av att slangen jag haft  i halsen skaft illa. Sen slangar både här o där. Men helt OK jag har gjort det!

På salen ompysslas jag av sköterskorna hela tiden. Bedövningen kvar i katetern i ryggen, lite extra syre för blodtrycket sjunker, lagom omtöcknad men ok. Dagen efter MAT. Vem trodde det? Jodå, tarmen skall börja jobba direkt. Så upp ur sängen. Hur enkelt är det med slangar och en mage som är jättestor och öm. Sprättad ända nerifrån och upp runt naveln. Det stramar och ömmar. Men specialteknik, så kommer jag upp. Korta promenader i korridoren. Det funkar!

Trött, vill gärna sova. Att vända sig i sängen är problem. Lite teknik, lyft i ”särken” med händerna och dra mig runt för att byta sida. Trasslar in mig lite i slangarna, men inget problem. Går ut i matsalen och äter, otroligt efter bara ett par dagar. Blir succesivt av med slangar och kateten på urinblåsan, även kateten i ryggen för smärtlindringen blir borta. Slipper ställningar att släpa på. Jösses, vad bra det går. Får t o m duscha, vilken lyx, börjar känna sig som människa igen. TROTS svullen, ömmande mage.

Hemresa 5 dagar efter operationen. Strumpbyxor – hur komma i dem? Nagelfil och sprätta upp dem. Snyggt, men vem ser det? Hemma, skönt men jobbigt. Tur maken är ledig och kan  hjälpa mig med ex sockar o påklädning, samt att han lånar ut sina mysbyxor och stora kalsingar. Vem kan ha trosor som sitter åt rakt över en svullen mage och ett stort operationssår? Klarar promenera med make och hund runt kvarteret. Livet återvänder. Magen skall sköta sig…… OK, det finns hjälp! Katrinplommonjuice samt annat.

Ajajaj en dag, kontroll hos läkare (tur, han som var med på operationen – tack) på akuten, helt ok, det är just nu ett skede som kan bli så, dessutom var det svårt sy runt min naveln så….. Smärtlindring! Tar stygnen efter 12 dagar, aj det nyps! 23 st som syntes, sedan finns några under skinnet, men de försvinner själva. Magen svullen, får tips mät dig varje dag, så du ser om svullnaden går ner. Så måttband fram och nu har det gått ner ca 8 cm. Bra, det kommer bli bra. Vad struntar jag i om jag har ett ärr på magen, de har tagit bort ca 15 cm av tjocktarmen som hade stor förträngning och inte alls var bra. Fickor finns kvar på tarmen, men boven i dramat var förträngningen.

Jag är glad över jag opererade mig och att trots flera veckor då man inte får lyfta tungt osv så känner jag – Vad skönt, jag kanske kan slippa ha flertalet tarminflammationer varje år. För det gör ont!

Tack kunderbara läkare och sköterskor på Varbergs lasarett.

Divertiklar, ta en bit av tarmen

Tja, besök hos läkaren för att röntga magen igen. Denna gång väldigt noga, väl förbered kom jag dit. Läkaren kommer in och säger: Jaha då sätter vi väl upp en tid för operation. VA? Jaha, och….. Ja det är inget att vänta på. Rikligt med tarmfickor och förträngning. Inget som blir bättre, tre tarminflammationer på ett kvartal talar för operation.

Ops, ja det var väl bra….. ! Information, de tar en bit av tjocktarmen, hur mycket vet jag inte. Iväg för att kolla EKG, labbet för blodtagning, besöka narkosläkare, sköterska för  hälsokontroll. Blodtrycket var bra 140/80. Inte i mina öron. Jag brukar ha 120/70 eller så. Men efter besked om operation så klart det stiger. Om fyra veckor säger de då, mmm jaha slutet av januari.

Åker hem, papper med hur man skall förbereda  kroppen för ett maratonlopp. Jo tänk, du skall åka Wasaloppet och då skall du förbereda kroppens till ett maratonlopp. Visst, fyra veckor på mig, inga problem.

Men några dagar senare ringer de. Vi opererar dig onsdag nästa vecka, du läggs in på tisdag, om det är OK? Eh? Ja, det är det väl.  Förkyld, ringer dem igen. Ta ett halsprov för odling. Till husläkaren, inget problem med halsen. Så japp förbered dig!

Men, det blir ca 5 dygn på sjukhus, upp till 2 veckor konvalescent, sen 6 veckor inte lyfta, göra något tungt. Risk för bukväggsbråk. Endast promenader rekommenderas, inga trappor. Jösses, hur skall jag klara det? Söndag, granen barrar. Ops, om inte jag tar ut den nu, då får maken göra det. Vet han vad allt julpynt skall ligga och hur det packas. Allt barr. Nej, den åker ut. Så gick den vilodagen. Snabbt bort med pyntet i granen, fram med sågen och soppåse – ner med allt. Sopar upp drivor av barr. Dammsuger och torkar golven. Äldsta sonen kommer – oj du ser trött ut!

Om jag ser trött ut, är det inget mot hur jag känner mig. Men barnbarnen piggar upp och lilla Nellan har målat en tavla i olja med en rosa vacker tulpan (jag älskar tulpaner). Skrivit ett kort med 1000 kramar och hjärtan samt ”Vi är alltid med dig Farmor”. Då försvinner all trötthet. Älskade barnbarn! Duschar och kopplar av resten av kvällen.

Nu är det tisdag, dags packa en liten väska med toalettsaker innan det bär av till lab för mer blodtagning = vampyrer! Sedan till avdelningen för att förberadas inför Jack the Ripper!

Det känns pirrigt bli opererad och uppskuren, framför allt med tanke på min mamma – en annan historia. Men samtidigt skall det bli skön -efteråt. Kom igen om en månad då är jag pigg igen !?

Min vackra tulpan från Nell

Söndag morgon